Whispers Within - mitt eget skrivrum

Jag har saknat ett eget rum för mitt skrivande. Ett rum för personliga tankar och längre reflekterande texter. Jag har mest delat på Instagram på senare år, men känner mig begränsad av formatet. Både i antal tecken, och i kanalen som sådan, som rusar fram som en dånande, högljudd, aldrig sinande ström av quick fixes och förenklade budskap och "sanningar" som försätter min kropp i krampaktig beredskap att fly eller fäkta. Visst finns det guld där i forsen och kanske ber jag AI om hjälp att klippa ner mina texter här till smakliga munsbitar som passar för Instagram, men det är inte där jag vill börja.

Istället ser jag ut genom mitt fönster, över den blanka vattenytan som speglar världen och skapar grönklädda dubbelgångare av öarna, svåra att skilja ifrån originalet. Jag förundras över hur naturen så ofta visar mig vägen och hur svaren på de stora frågorna speglas därute, i det lilla. Kanske är det till och med så att allt är speglingar, som vill visa oss något om vår upplevelse av verkligheten och om vårt inre, om vi bara tar oss tid att verkligen se.

En övning i att skriva långsamt

För några helger sedan var jag på Sveriges första konferens i expressivt skrivande - Write for Life. Min namne, Emelie Hill Dittmer, pratade om "slow writing" och vi fick göra en övning i att skriva långsamt. Den landade så mjukt i mig, mening för mening, ord för ord. Det här skrev jag:

I reflektionen efteråt skrev jag:

"Min kropp känns lugn. Vem skriver jag om? Mig själv? Universum? Till barnen? Rösten kommer inifrån. Det är trygghetens röst. Jag kan ge mig själv tryggheten jag behöver. Jag påminner mig om att mitt skrivande - och mina känslor - inte behöver se ut på ett visst sätt, på att det inte finns något rätt och fel, och att allt kan existera samtidigt. Mina ord kan vara både banala och djupa, jag kan känna både djup sorg och sann glädje."

Välkommen till Whispers Within

Välkommen till min blogg, Whispers Within - ett skrivrum för att lyssna till min inre röst, och allt som Universum viskar mellan orden. Här ska jag ge plats för det långsamma skrivandet och det rasande skrivandet, för de existentiella funderingarna, för frågorna och tvivlet, för tryggheten och expansionen, för allt som skaver, för allt som är rörigt, ofullkomligt och mänskligt, för lusten, kreativiteten och passionen, för sårbarheten och mänskligheten. För allt det som känns sant i mig, just nu.

Jag funderade en stund på om jag bara skulle fortsätta att skriva på min gamla blogg, Pipperonis tankar. För det finns något vackert i hur den jag var då har banat väg för den jag är nu. Hur allt det som varit var en förutsättning för det som blev och för det som ska komma. Allt jag skrev då känns kanske inte sant nu, men det var det då, när jag skrev det, i den versionen av mig. Men det har hänt så mycket i mig på så kort tid och jag landade i att skapa ett nytt rum.

Jag ser ut genom fönstret. Den stora rödvita musselbåten ligger tungt i vattnet och skapar svallvågor efter sig. Vågor som slår mjukt mot stranden. Välkommen till Whispers Within - där orden får sprida sig som svallvågor på vattnet och där mellanrummen mellan orden är lika viktiga som det som uttrycks.